Den långa vägen tillbaka

I somras fick jag för första gången höra talas om något som kallas för Fitnessfighten. Det handlar om att träna och äta på ett visst sätt under 30 dagar. En vän till mig hade deltagit och vilka kroppsliga resultat, blev grymt avundsjuk. Klart jag också skulle testa. Vad är 30 dagar i ens liv liksom...det går fort förbi. Det fanns ytterligare en förgrening, Run for fun (R4F), med samma upplägg men där man la ner mer fokus på löpning och att hitta en effektiv löpteknik. Det var verkligen något för mig. Samma kostschema och fortfarande under 30 dagar.

Att träna varje dag i 30 dagar på ett ganska högt och intensivt tempo dessutom med ganska lite mat i kroppen...det tär kan jag säga. Jag var rejält sliten och tyckte heller inte att det var särskilt kul mot slutet. Hade ett rejält sockersug som kan komma att liknas med ett missbrukarbeteende. Svårt att sitta stilla, kom på mig själv att jag satt och drog mig själv i håret för att jag var så fruktansvärt sugen på sött. Ett humör som inte var av denna värld och såg att det var bättre att gå och lägga mig istället för att sitta uppe och vara frustrerad. Ingen bra maka, mamma eller vän.

Men istället för att ge vika då jag är ganska tävlingsinriktad och inte vill att folk ska se mig som en dålig person som inte pallade trycket (jag vet...jobbar på det) så fortsatte jag. Dessutom sas det att sockersuget skulle ge sig efter ca halva tiden...nä det gjorde det inte alls, det blev värre och värre och tillslut handlade det inte bara om att jag ville ha något sött, jag blev galet sugen på grädde, vispad grädde. Tror kroppen skrek efter mera fett!

Den sista veckan började jag känna av en förkylning och halsont, hade ont i knät vid varje fotisättning men fortsatte ändå och det var det absolut dummaste jag någonsin har gjort. När 30 dagar hade gått var jag smal, snabb men i fruktansvärt dåligt skick. Orkeslös och med förkylningar, halsfluss och återkommande antibiotikakurer under i stort sett hela hösten tappade jag all lust vad träning heter.

Det tog mig hela 4 månader att komma tillbaka, att hitta lusten och glädjen att träna igen. Efter jul bestämde jag mig för att nu är jag redo igen men denna gång ska jag ta det lugnt. Jag tackar min man för att han bromsat mig när jag känt mig överladdad och bara vill tokträna i stort sett varje dag. Under januari och februari har jag bara "fått lov" att träna max 2 ggr i veckan och hittade en fantastisk träningsglädje med cirkleträningen. Nu är det mars och jag får lägga på löpningen vilket känns spännande och riktigt roligt. Jag längtar.